Nattblogg
Sitter uppe såhär i natten & gör ingenting. Egentligen är jag jätte trött & hade kunnat sova för flera timmar sedan. Men så fort jag försöker sova är det något som kryper i hela kroppen. Så att sova funkar inte. Så tog mig tid att skriva här. Jag har nog världens sämsta uppdatering. Jag kom hem från skolan vid 8 idag, sen dess har jag bara legat i sängen & kollat på film. Åkte till Älmhult direkt efter att jag hade kommit hemma, så var hemma i en kvart innan jag åkte iväg igen. Åt god mat med min familj, hade det trevligt.
Sitter med ryggen mot väggen & lyssnar på You're Beautiful, tycker att den är jätte sorglig. Har precis gråtit en skvätt. Varför har jag blivit så känslig? Jätte starka jag, vart har du tagit vägen? Det känns bättre att vara stark. Gone with the wind känns det lite som. Kanske lite höstdepression. Har aldrig haft det innan, så varför ska det komma nu? Nu när jag vill vara som starkast. Jag vill inte känna att jag saknar något, att jag vill ha någon som sover bredvid mig. Att det ska ligga någon i min säng just nu & jag ska inte sitta uppe & skriva detta.. Allt är bara så fel just nu. Allt är omvänt.
Skolan var helt ok idag. Hade först lite genomgång på morgonen, om olika produkter. Sedan började vi på en ny klippning. Gradering. Inte så jätte svårt. Men så är det väl alltid, vissa saker är lättare än andra.
Det är inte jag som ska sitta uppe hela natten & tycka synd om mig själv. Det har aldrig varit jag. Det ska vara någon annan. Det har alltid varit någon annan. Jag vill verkligen inte. Jag har ingenting att skriva av mig. Men allting vill bara komma ut, i form av tårar. Tårarna är inte min grej. Tårar blir till ord på en dålig blogg. Nästan ännu värre att man sitter här & skriver allt.
Skolan var helt ok idag. Hade först lite genomgång på morgonen, om olika produkter. Sedan började vi på en ny klippning. Gradering. Inte så jätte svårt. Men så är det väl alltid, vissa saker är lättare än andra.
Det är inte jag som ska sitta uppe hela natten & tycka synd om mig själv. Det har aldrig varit jag. Det ska vara någon annan. Det har alltid varit någon annan. Jag vill verkligen inte. Jag har ingenting att skriva av mig. Men allting vill bara komma ut, i form av tårar. Tårarna är inte min grej. Tårar blir till ord på en dålig blogg. Nästan ännu värre att man sitter här & skriver allt.
När jag kom hem idag, så åkte jag & min familj till Älmhult. Vi åt god mat, på kinaresturangen där. Världens godaste mat kan jag ju bara påpeka. Sedan åkte vi till Maxi, bara för att lillebror ville det. Han ville köpa en leksak, allt för honom.
Kanske borde sluta nu. Lägga mig bekvämt & sova lite, låter som en bra idé. Babe, you lost me.
Kommentarer
Trackback
